Sektorn förnyas, bestämmelserna skärps och det införs stränga mål för kolneutralitet.
Betongsektorns existens är på ostadig grund. Vi oroar oss över är att den ökande byråkratin och de ökande bestämmelserna åsidosätter grundläggande frågor när det gäller att få bukt med koldioxidutsläppen från cementproduktion, eller att hitta ett substitut för cement. Visst är det så att cementtillverkningen ger upphov till enorma koldioxidutsläpp, och det krävs hela tiden insatser för en grönare framtid och för att hitta alternativa lösningar. Lösningen är dock knappast att sluta bygga av betong.
Det är lätt att säga att “betong bara ska användas där den verkligen behövs”. Lite omarbetad kunde kommentaren lyda “betong bör bara användas i den utsträckning den behövs”. Med detta hänvisar vi till minskning av den överdimensionering som råder inom sektorn. Tyvärr verkar sektorn inte ha en genuin vilja och förmåga att optimera konstruktionerna, och de blir obemärkt tyngre än nödvändigt, både då det gäller stål och betong. I egenskap av en ansvarsfull aktör är vår vilja att lyfta fram detta, eftersom minimering av miljöpåverkan är den väsentligaste delen av vårt ISO 14001-kompatibla miljösystem.
I dag fogas till offerterna ofta en alternativ offert, som bygger på optimering av konstruktionerna. Den visar vilka fördelar som kan uppnås genom att optimera befintliga planer vad gäller minimering av koldioxidutsläppen, kostnaderna och schemat. Visst är det pinsamt ibland, men att tiga kan få fruktansvärda konsekvenser. Det är ändå givande att se hur passionerat våra ingenjörer förhåller sig till detta. Det går inte att beskriva konsekvenserna enbart genom mängden koldioxid i ton. Det är mer meningsfullt att konstatera att de minskade utsläppen man uppnår exempelvis genom att optimera hållfasthetsklassen är av samma storleksordning som utsläppen från ens egna Volvo under några års tid vad gäller körda kilometer. Vi beställde nyligen ett lärdomsprov om koldioxidutsläpp från överdimensionering av
betongkonstruktioner för skyddsrum. Det erbjuder en jordnära synvinkel för vad som bör göras vid sidan av allt utvecklingsarbete kring miljöanpassning. Enligt lärdomsprovet kan man i bästa fall halvera koldioxidutsläppen och minska kostnaderna med upp till 22 % genom att optimera projekteringen.
“Det var häftigt att inse hur lite uppmärksamhet den offentliga debatten kring grön
omställning ägnar åt optimering av konstruktioner som en metod för utsläppsminskning. I dessa tider är det ett privilegium att få vara en del av Anfra-teamet”, konstaterade Korkatti.
Lärdomsprovet begränsades till att gälla offentliga skyddsrum eftersom författaren genom sin tidigare erfarenhet som yrkesarbetare för formning är särskilt intresserad av uppförnade av offentliga skyddsrum. Lärdomsprovets författare, Jeremias Korkatti, jobbar för närvarande hos oss som beräkningsingenjör. Betongbyggets framtid bör ligga i sådana öppet och kritiskt tänkande juvelers händer.
– Marko Liukko, utvecklingsdirektör
